Som en liten Saga......

Detta inlägg skall handla om en av mina nya kompisar i Paris.

Jag har inte så många men denna vän är verkligen värd ett eget inlägg. Det skall handla om Saga, 4.5 år.

Vi har umgåtts i tre veckor nu och haft mycket roligt tillsammans. Hon har piggat upp oss lite till mans här med sin kvittrande skånska och sina förnuftiga kommentarer.

En dag t ex, så ville hon så gärna följa med mig hem, men jag var nog lite avvisande för jag skulle iväg ett ärende och Stefan väntade på mig. Men jag förstod på Saga att det var nåt viktigt hon hade på hjärtat, så jag sa Ok då, två minuter - vad är det du vill göra där uppe? Hon stod och kramade nåt som hon hade i handen, så vi gick upp i alla fall. När vi kom upp till vår lägenhet sa Saga: Jag vill bjuda dig på kalas - vi skall äta lite knäckebröd, det har jag fått tag på alldeles själv! Raskt fick jag sätta fram lite smör och apelinjuice, och så hade vi två minuterskalas!

Är det nån som har haft två minuterskalas nån gång? Prova - det är trevligt! Och knäckebröd är riktigt gott, när man blir bjuden på det från hjärtat!

Sagas mamma heter Ellinor och hon väntar barn. I oktober skall Saga bli storasyster. När man frågar Saga vad bebisen skall heta, svarar hon snabbt! "Om det blir en flicka skall hon heta Tinna-Therese, men om det blir en pojke skall han heta Sixten"! Therese är en annan kompis som sommarstädar här hos oss. Saga älskar oss båda! Vi är så hedrade över detta namnval!

I dag har Saga, Björn och Sagas mormor, Margareta, och jag varit i Tullerierna (Saga säger detta så vackert på klingande skånska...). I Jardin des Tuileries som det egentligen heter, finns ett nöjesfält över sommaren, där kan man åka karuseller, slänggungor, radiobilar och annat som rör sig. Saga ville att vi skulle åka dit så jag skulle få prova på att hoppa studsmatta! Det var jättekul! Vi hoppade på varsin matta, men Saga var mycket duktigare än jag, för hon kunde landa på rumpan och hoppa upp på fötter igen. Det kunde inte jag....

Sen lyckades hon övertala mig att åka det stora Pariserhjulet. Trots att jag hade lovat henne att jag skulle INTE åka Parisehjulet. Men Saga ville så gärna, och hon är svår att motstå...

Så högt det var! Men vilken utsikt man fick över hela Paris!! Nu behöver jag inte ta mig upp i Eiffeltornet, för nu har jag sett Paris från ovan.

På tisdag skall Saga åka hem till Sverige och då blir det tomt här. Jag kommer att sakna hennes glada humör, och hennes goa kramar. Hoppas hon kommer och hälsar på snart igen!

/Tinna