Funderingar en ledig dag

Fick en ledig dag idag! Jobbade undan duktigt i går, så jag kan faktiskt unna mig en kompledig måndag i dag. Jätteskönt!

Sitter just nu med en kopp nybryggt kaffe, nybakt frasig baguette med en god ost samt ett glas juice och tittar på Gomorron Sverige på SVT Europa. För säkerhetes skull kopplade jag upp mig också....

Funderar på vad jag skall göra med denna lediga dag. Kanske ta mig till Castorama och köpa en gardinstång. Castorama är en trevlig affär som liknar en korsning mellan en vanlig färgaffär och ett mini IKEA. Där kan man köpa allt möjligt inom heminredning. Färg, tapeter, badrumsgrejer, kökskrokar, och 1000 olika lampor bl a. Det mesta som säljs är i väldigt litet format. Man kan se rätt tydligt i inredningsbutiker att bostäderna i Paris är oftast små, mycket små.

Det finns t ex affärer som bara säljer plastbackar! Det är ont om garderober och förvaring, så man köper sig helt enkelt ett par plastbackar på hjul och med lock, lägger ner sina saker där och in under sängen med dom.

På IKEA, som vi var på i somras, såg man nästan bara små, små köksbord och små soffor. Inga vräkiga hörnsoffor och inga stora matsalsmöbler. Nej pyttesmått och mycket praktiskt.

Man lever nära varandra i denna gigantiska stad. Det är nog därför som man är så artig mot alla man möter. Ibland blir man så förvånad när man blir lite lätt påsprungen och tillknuffad i metron av en yngling som kanske inte är svärmorsdrömmen precis. Han tittar på mig , ler och säger "Åhh, pardon madam!" Och dessutom ser det vissa gånger ut som han menar det...

Hur kan det komma sig att man ber så artigt om ursäkt och hälsar på varandra så vänligt överallt i detta land? Jag pratade om det häromdagen med en kompis och vi var rätt överens om att det har med ren överlevnad att göra!

Utsikt från Sacre Coeur

I en stad som Paris med 12 miljoner människor måste man ha helt enkelt ha lite artighetskoder som gör att man inte brusar upp och blir förbannad varje gång någon råkar stöta till en. Tänk vad som skulle hända i en fullsmockad metro på morgonen, om någon skulle bli förbannad och ge tillbaks när man har blivit lite knuffad. Storslagsmål! Nej, då löser man dessa konflikter innan dom har ens uppstått genom att säga "pardon madam" och sen kan man gå vidare och vara artig mot nästa person man möter.

Kommer man in i en butik och glömmer säga "bon jour", kan man förvänta sig en svart blick och ett syrligt leende. Kommer man då på sig att man glömde hälsa och säger bon jour ändå, då kommer ett vänligt leende och man får en god service. Dom är inte så långsinta som tur är.

Nu återstår fortfarande frågan, hur jag skall förvalta denna lediga dag? Inte mycket att fundera över egentligen - bara att ge sig ut! Det finns ju mer att titta på och att uppleva, än vad vi kommer att hinna med under våra år här.

Jag har en egen gata i stan!

Resultatet över dagen redovisas på denna blogg senare.

/Tinna

Bazarförberedelser

Första helgen i december äger den stora bazaren rum här i Paris. Kyrkan invaderas av drygt 10 000 besökare under 3 dagar som köper allt vad man behöver för att fira jul utomlands. Möjligtvis kan det saknas julgranar, jag vet inte.
Häromdagen hade vi det första bazarmötet. Då kommer alla frivilliga damer som har jobbat med bazaren i flera år. Alla med sitt ansvarsområde. Dom har örnkoll på just deras stånd och det som behöver köpas in.
Vad som säljs är handarbete, presenter, ostar, julmat, papper och pynt, godis och en massa annat som behövs. Varje stånd har sina ansvariga och dessa damer beställer alla sina varor själva.
I kväll hade vi inköpsmöte för maten och i den gruppen ingår då även jag.
Vi planerade för dels gårdsboden där vi serverar ärtsoppa med punch, hemgjord glögg, korv med bröd samt i år även pannkakor med sylt och grädde samt kaffe och kaka. Men vi planerade även inköpen för matståndet, alltså det som säljs över disk och äts hemma.
Här finns finns det mesta till försäljning, gravad lax, rökt lax, sillar i alla tänkbara former och smaker, knäckformar, pepparkaksdeg, moneringsfärdiga pepparkakshus, senap, ketchup, glöggkryddor, rågkross, svensk sirap, rökat korvar, renskav, nyponsoppa, mandelbiskvier, knäckebröd, lingongrova, polarkakor och en massa andra saker.
Osten är en sån stor produkt så den har ett eget stånd. Ostmadamerna beställer själva från sina leverantörer. Det säljs oändligt mycket herrgårdsost, Greve, Västerbotten och Prästost. En och annan Svarta Sara slinker också med.
Det står fransmän i kö för att köpa svensk ost! I detta land finns hur många goda det som man i Sverige kallar dessertostar, som helst. Men det är ont om goda hårda ostar. Detta lystmäte kan vi på Svenska Kyrkan i Paris tillfredsställa under tre dagar i december! Vi säljer massor med ost och fransmännen står i kön och dreglar. Visst är det underbart!
Det beställs mängder med mat. Allt kommer ner på tisdagen samma vecka som bazaren äger rum och då skall det in i stora frysboxar och kylar som vi har i källaren.
Utöver detta så bakas det så kanelbullar och saffransbullar i stora mängder, men det har jag ju skrivit om tidigare!
Byggnationen av bazarstånden håller på hela veckan och allt verkar bli ett härligt organiserat kaos.
Som tur var åkte Stefan och jag ner förra året och besökte bazaren för att få en uppfattning om hur det ser ut. Det känns som det var bra gjort, för det är stort!
Har ni vägarna förbi Paris över 1:a advent så känn er hjärtligt välkomna!
Det ni inte hittar hemma det hittar ni här!

Men det är ju ett par månader dit och det kommer att hända mycket innan dess, i stan som aldrig sover!

/Tinna

Det stora kräftkoket.....

Tinna och jag hade fått det stora förtroendet att koka kräftorna till Sv klubbens traditionella kräftkalas, som gick av stapeln i fredags kväll. Anmälda gäster var ca 100, och det hade införskaffats 80 kg levande armeniska kräftor. Vill med en gång påpeka att 80 kg kräftor är väldigt många små skaldjurskryp.

Kl 1500 tog jag köket i besittning tillsammans med klubbens ordförande som assistent. Tinna hade en aktivitet i kyrkan och skulle ansluta lite senare.

Klubbens kök kunde vi disponera fram till kl 1900. Kände dock ganska snart att jag behövde Tinna på plats för ytterligare assistans. Hon kastade sig på cykeln och anslöt omgående. Det kokades kräftor både högt och lågt. Eftersom djuren bör kylas ner omgående, gick backarna med nykokta in i kylrummet. Det visade sig dock att kapaciteten i kylen inte klarade denna mängd, den la helt enkelt av. Kris!

En krog i närheten, som klubben har ett visst samarbete med kontaktades och där fanns plats för en stor mängd. Resterande djur körde vi till kyrkan i Willes bil för förvaring över natten. Den bilen doftar kräftspad numer - tyvärr...

Framme på kyrkan kokades det ny lag som snabbt kyldes ner och in med ca 50 kg kräftor i kylarna.

Framåt midnatt kunde vi dra oss tillbaka med vissheten att kräftorna var i säkert förvar.

Trots detta sov vi oroligt....

Dagen därpå skulle alla djuren hämtas upp igen. Wille och jag promenerade till fots från reston till klubben med delar av koket. Parisarna sneglade och log när två glada svenskar drog en vit plastback på hjul längs rue Rivoli innehållande 30 kg nykokta dilldoftande kräftor.

Resten hämtades med bilen och kördes tillbaka till Klubben

På kvällen blev det stor kräftskiva med dans och klackarna i taket. Efter ett par danser gick Tinna och jag ut på balkongen och tittade bort mot det stora blå tornet. Tinna såg mig i ögonen, vi fixade kräftkoket, och livet är underbart.

Efter en sista dans tog vi metron hem mot Courselle.

Förresten, vet ni att kräftor från Armenien är allt från olivgröna till ljusblå?

Nu vet ni!

/Stefan

Maché de Sud ouest

Idag har vi varit på en kul marknad. Bredvid Notre Dame, längs Quai Montebello, har under helgen ankproducenter, fruktodlare, osttillverkare, bönder och vinproducenter från sydöstra Frankrike samlats för att visa upp sina underbara produkter för alla kräsna parisare. Detta händer en gång om året och just i mitten av september. Parisarna vallfärdar dit i tre dagar och det kan man förstå för det var en mycket trevlig upplevelse!

Där kunde man provsmaka så mycket anklever som man orkade med, samt tillhörande söta goda viner! Det var anklever i alla tänkbara former, paté, rillette, entière mm mm.

Det var provsmakning i varje stånd, så vi åt och drack oss nästan proppmätta. Alla utställare var så otroligt vänliga och mycket stolta över sina produkter. Dom bjöd oss att provsmaka allt vad dom hade och pratade om sina produkter med sån stolthet så man blev nästa rörd.

Vilken underbar arbetsglädje!

Till slut köpte vi varsin baguette med hemlagad paté och getost och varsin plastmugg med vin.
Vi drog oss en bit bort längs Seine, där satt vi i solskenet och bara njöt av livet!

När man gick ner för trappan till kajen stod flickor och delade ut papperspåsar som man skulle ta med sig. Dessa fylldes sedan med äpplen, vitlök och druvor som man fick gratis. Underbart!

Vi handlade en massa goda saker som vi fyllde våra cykelkorgar med och sedan drog vi oss hemåt igen.

Men det blev en massa omvägar för vädret var så fint och soligt så det var skönt att vara ute. I ett gathörn stannade vi och kyssnade på ett jättebra jazzband som bara stod där och spelade. Dom var skitbra!

Sen fortsatte vi bort mot min favoritglassbar och åt ännu en glassros....

Vi cyklade upp till Montmarte och vidare ner mot Pigalle och Clichy. I Montmartre såg vi en kille som blåste ballonger och skojade med barnen samtidigt som han på huvudet balanserade en stor glasflaska innehållande vatten och levande guldfiskar!

Undrar vad han har fått det trixet ifrån, det var mycket ovanligt.

Men han var så go och glad och barnen skrattade högt åt hans trix med ballongerna.

Klicka på bilden så ser du guldfiskarna!

Till slut bestämde vi oss för att åka hem och laga mat hemma i stället för att äta ute.

Vi har just kommit hem och smaskar som bäst på ett glas vin, en suveränt god bondost och en underbart god korv. Allt inhandlat på marknaden i förmiddags

Anklevern och det söta vin doux skall vi spara till ett annat tillfälle!

Strax är maten klar och efter middagen tror jag att Stefan skall blogga om blå kräftor....

Den som läser får se!

/Tinna

Så kan det gå.....

..... när man inte sköter sig.

I söndags tog jag en sväng på cykeln i si så där 5-6 tim genom Paris gator. Jättehärligt att forsa fram längs Seine en söndagsförmiddag och titta på båtar och människor. Just då visste jag inget om den tragiska olycka som skedde på lördagskvällen precis där jag cyklade fram.

Jag tog mig över Seine vid Pont de la Concorde och fortsatte blv S:t Germaine ända bort till Latin kvarteren, där vi var i fredags och åt grekiskt. Det är trångt och turistiskt där, men solen sken och det var 25 grader varmt så jag låtsades att jag också var i Grekland! Restaurangkvarteren i Latin är ett myller av dofter, människor och intryck, precis som på vilken charterort som helst - fast mitt i Paris!

Jag cyklade runt i flera timmar, tittade på spännande saker, vackra dörrar, som är en av mina favoriter, samt intressanta och ointressanta människor, åt glass på världens mysigaste glassbar mm. Beställer man en strutglass med tre smaker får man glassen som en blomma! Jättefint och smakar dessutom underbart. Jag beställde hallon, mörk choklad och grapefrukt, resultatet ser ni här.

Tog mig sedan upp till rue Mouffetard, där var vi i somras och där var så fint.

Jag ville se hur det är där nu, när det är fullt av folk i stan. Jo då priserna har gått upp! Vi åt en tre rätters menu i somras för 11 E , samma menu kostade i söndags 17 E! Men det är egentligen fortfarande bra pris för på La Fontaine var det riktigt bra mat.

Rue Mouffetard är annars en mysig gata med anor från medeltiden. Massor med små affärer, creperier och brasserier av olika nationaliteter. Mycket att se och uppleva!

Nåväl jag fortsatte ner mot Seine igen, där svängde jag in på ett café och tog en kycklingsallad och ett glas vitt vin. Något hände, för den salladen ville inte stanna kvar hos mig på nåt sätt.

Tog mig hemåt i maklig fart, förbi blomstermarknaden vid Pont Neuf och över Seine igen och till slut uppför Champs Elysse och hem.

DÄR hände det som jag väntat på hela eftermiddagen. Kycklingsalladen vände. Sen var jag däckad hela kvällen. Febrig, ynklig, illamånende, huttrig och - ensam....... :-(

Somnade vid 7 tiden och försökte sen hålla mig sovande resten av natten. Det gick så där.

Nu undrar jag varför det blev som det blev. Jag tror att det var kycklingsalladen. För inte kan det bero på att jag har haft rätt mycket för mig förra veckan på jobbet och att jag sen har gjort en massa roliga saker på min lediga helg?

Är det någon som tror nåt annat, så kommentera gärna!? Avgaser, otränad.... kom med förslag!

I går (måndag) hade jag till allt elände lovat 100 nybakta kanelbullar som skulle hämtas kl 12.00 och serveras på nån boklansering eller vad det var...

Jag ville dö när jag gick upp i går (trots att jag faktiskt fyllde år!) Men efter uppvaktning i telefon kl 6.45 från Stefan i Grekland, två Perrier, tre skorpor, en kopp te och två timmars sömn igen efter bullbaket, så var jag fit for fight fram på eftermiddagen igen!

Kl 19.00 kom våra kollegor från Sv Kyrkan i Köpenhamn på middag. Dom fick ankbröst med potatiskaka och Creme brulèe. Tack snälla Jimmy för all hjälp! Vad skulle man göra utan vänner?

Det är så tomt här hemma - längtar efter Stefan , men i morgon kommer han hem igen!

....och tack alla gulliga ni som mailade, facebookade, ringde och sjöng, skickade kort och brev igår, - det värmde mycket!

....en sån dag...!

.... så säger alltid minsta lillbrorsan i Pistvakt när han har krupit ner i våningssängen på kvällen.

"En sån dag" För honom var nog allt han upplevde stort. I kväll känner jag samma sak, det har varit en stor dag.

Det blev en mer annorlunda dag, än vad jag hade tänkt, men förmodligen mycket bättre än det jag förutsåg.

Det kan man aldrig få reda på.

Jag hade tänkt att cykla ensam till en stor loppmarknad utanför Paris, vid Port de Clignancourt. Har hört talas om denna marknad och ville själv se vad det var för något.

På vägen dit stötte jag ihop med en av lärarna i Ecole Suedoise, hon hade inte heller något speciellt för sig, så vi åkte dit tillsammans. Bara detta är så befriande trevligt. Man träffar någon som man bara känner litegrann och berättar vart man skall och vips så har man fått sällskap! Vi tog metron norrut, till förorterna. Det känns som man kommit till nåt väldigt exotiskt land när man stiger av metron 10 minuter senare och kommer upp på gatan. Man möts av dofter, ljud, kläder, lösa hundar och ett myller av folk. 10 min med metron, och man är i en annan värld! Killar som grillar majskolvar i kundvagnar i gatukorsningarna, deras pappor som erbjuder Rolexklockor, Rey Ban solisar, Chanel parfymer och Louis Vuitton plånböcker, förföljer en tills man tröttnar och ryter ifrån. Då viker dom av.

Efter 100 meter börjar världens längsta marknadsgata. Jag vet inte om det är så men det kändes så i alla fall. Här säljs allt som finns att sälja. Mest "märkesvaror" som Converse, Adidas, Levis, Lacost, Ralph Laurent, Dolce Gabbana och många andra.....

Detta försökte vi passera så snabbt vi kunde, vi ville till loppisen!

Framme där hittade vi en alldeles otroligt charmig lopp- och antikmarknad. Vi flanerade runt och bara njöt av allt vacker vi såg. En affär hade bara gamla mycket välhållna kläder, alltså vackra handsydda spetsblusar, pärlbroderade långa festklänningar från 20 talet, underklänningar i siden med broderingar och spetsar. Vi höll på att aldrig komma därifrån.

Vi fortsatte längre in i denna oas av möbler, tavlor, lampor, småsaker, smycken, prylar, kläder och allt annat.

Området bestod av en massa små charmiga envånings hus som var byggda i kvarter och gatorna runt var marknadsgator. Vi stannade så länge vi kunde innan regnet tog över.

På vägen mot metron igen så var jag bara tvungen att köpa ett par RayBan till Jimmy. Han gav mig 10 e innan vi åkte och sa "köp en Rolex eller ett par RayBan för 10 e".

Jag tror att han ville testa min prutmån. Solisarna som jag dealade om, kostade från början 15 e och jag fick dom för 8.50 så det var nog rätt bra prutat. ReyBan som ReyBan - who cares...?!

Sen bar det av hemåt, precis när jag skulle gå av metron fick jag sms av Jimmy och en kopmpis som var på promenad med lånehunden Kasper och på väg upp mot Montmartre.

Ville jag komma dit och äta middag nånstans på kullen? Visst ville jag det!

Snabbt byte av kläder eftersom det blev lite kallt på kvällen, och ner till metron igen. Möttes upp utanför Moulin Rouge och sen gav Jimmy oss en guidning som hette duga.

Han känner alla små gator och gränder som sin egen ficka så han tog oss på en härlig promenad. Förbi Bistron där Amelie jobbade. Ni har väl sett filmen??? Sen vidare mot butiken där Amelie handlade. Har ni inte sett filmen - gör det! Amelie från Montmartre, alltså - en underbar film som jag kan rekommendera....

Vi tog oss upp till höga höjder, dock inte till Sacre Coeur, men väl till torget bredvid där alla konstnärer målar för lite bröd, ost och vin. Fast det är en myt. Dom jobbar visserligen på gatan men dom är mycket businessminded och vet vad deras tavlor är, och kommer att bli värda.

Dom är proffs.

Vi blev bjudna på ett glas vin av en av konstnärerna, som vi satt och pratade med en stund, sen gick vi vidare för att söka efter mat. Man måste inte gå så långt i Paris för att hitta matställen så vi valde ett mysigt ställe lite längre ner där jag fick en härlig Boeuf Tartar.

Mmm, gott!

Sen promenerade vi hela vägen hem.

Kasper var nog både trött, törstig och hungrig när han kom hem, men knappast kissnödig . Han har kissat på samtliga stoplar och bildäck i 18:e arr i kväll.

Skall nu sova och drömma sött efter "en sån dag"!

Tack alla inblandade för att ni har varit med mig!

/Tinna

Ingen träff....

.... med påven i kväll. Jag kom lite sent så han var redan borta när jag kom. Däremot fick jag en trevlig kväll med Jimmy, Elna och hennes dotter Elisabeth. Vi träffades i Latinkvarteren bland alla andra miljoner människor som tagit sig ut denna ljumma sköna sensommarkväll. Vi strosade runt en stund bland alla restauranger och butiker. Det känns som man är på nån större semesterort när man är där, restauranger av alla möjliga nationaliteter, greker, spanjorer, libaneser, vietnam, mm mm.
Vi blev rätt brutalt indragna på en grekisk taverna med alldeles för hög ljudvolym. Vi åt jättestora grillspett med 2 sorters fisk, stora räkor, och mycket grönsaker. Till detta drack vi en flaska Retsina. Hu, säger jag bara.....

Efter maten gick vi bara planlöst omkring och njöt av en skön kväll med mycket folk och kvällsöppna butiker. Vi hittade en underbar bokhandel med fantastiska böcker, en väskaffär med dom snyggaste väskor jag har sett till ofattbart bra priser!
Elisabeth kärade ner sig i en brun ursnygg portfölj så mycket att hon t o m prutade 15 E för att få den! Hon blir nog snyggaste bruden i skolan med den!
Jag har lagt denna butik på minnet för dit skall jag igen!

Vid Tuilerierna hoppade vi på Metron för att ta oss hem och nu sitter man här och retar ihjäl sig på helgens oväsen från en lägenhet mitt över gatan. Varje fredag och lördag är det partaj i en lägenhet som tre killar har. Brudar som hänger över balkongräcket och bara tjuter. Varför gör man så? Har någon ett svar? Jo jag vet, man har kul....
Gendarmeriet vaktar påven, så dom bryr sig inte om tjutande brudar på tredje våningen.
/Tinna

Date....?

..... mitt liv som gräsänka har just tagit fart.
Jag skall ner på stan om en stund och träffa påven!

Han är i stan och åker omkring i sin lilla popemobil och det kan man ju bara inte missa!
Han anlände på fm och har ätit lunch med Sarkosy i dag, senare i kväll har han en mässa i Notre Dame. I morgon är det en stor mässa utanför Invalid mot Pont Alexander och på dom stora gräsmattorna där. Det är jättemycket människor ute på stan och lite som en folkfest faktiskt.
Återkommer med rapport om hur det gick - fick jag träffa påven?

//Tinna

Gräsänka i Paris!

Jaha, då är man gräsänka i Paris.
Vilken svindlande tanke! Tänk så mycket man skulle kunna göra som man avstår från....!

Stefan åkte hemifrån 4.30 i morse, han skulle till Grekland för att hälsa på Johanna som jobbar som reseledare på Skiatos sedan i våras. Jag är alltså ensam i denna stora stad och dessutom ledig i helgen så här kan vad som helst hända!
I kväll känns det så där lyxigt - göra vad man vill, äta framför datorn, ta ett glas vin, inte behöva diska. Det låter som Stefan är hustyrannen nr 1, men så är det inte. Det handlar väl mer om att är man två i en liten lägenhet tar man hänsyn till varandra, och det behöver jag inte göra nu när jag är ensam en hel vecka!

I dag efter jobbet gick jag hem och tog en välbehövlig dusch. Jag har idag bakat 380 kanelbullar - alldeles själv! Det är detsamma som 12 satser och det tog 6 timmar.... Duschen piggade upp men kaneldoften satt kvar i huvudet så jag cyklade ut en sväng lite planlöst. Var väl egentligen rätt hungrig men kände inte för att sätta mig själv på en resto och äta just i kväll. Annars är det absolut inget konstigt i att man sitter själv och äter. Damer som herrar, inga probelm! Man sitter i fred och tittar på folk, ingen reagerar över en ensam dam. Det är skönt!

Till slut cyklade jag ner till Monoprix vid Place de Ternes och handlade lite mat som jag lagade till. God färsk pasta med Karl Johanssvamp och några goda ostar med tillhörande italienskt vin. Så här sitter jag nu hemma i vår lilla lägenhet och funderar på vad man egentligen gör som gräsänka. Skall man verkligen sitta och blogga då??
Skall man inte vara på Lido eller Moulin Rouge och rocka loss? Tror inte det....!

Det skall bli en varm och skön helg i Paris, i kväll när jag cyklade hem vid 20.30 tiden var det 27 grader! Underbart!


Jag skall ägna helgen åt sightseeing, eftersom det är en oändlig syssla i denna stad. Man kan nog inte se och uppleva allt som finns, så jag är glad att jag har minst två år på mig att se så mycket som det bara går.

Håll ögonen på denna blogg, så får du veta vad jag har haft för mig i helgen!
//Tinna

Lite vardags bilder

När man är ute på stan ser man mycket spännande, roligt, tragiskt och intressant.

Man fascineras av alla människor man ser. Alla är så olika. Det finns verkligen ingen likriktning i denna stad. Jag satt häromdagen på ett café vid Place de Clichy. Jag satt där ensam med en kaffe och bara njöt av folkvimlet vid 17-tiden en vanlig onsdag.

Man ser allt från uteliggare och tiggare till pimpinetta damer med skyhöga klackar på kullerstenarna. Dom trippar på som om dom var födda med dom där skorna på fötterna. Ungdomar med ryggsäckar och kartorna i högsta hugg som är på genomresa. Dom letar efter billiga vandrahem.

Mammor/nannysar/au pairer med trötta barn ser man överallt. Barnen är jättetrötta på eftermiddagen när dom skall hem. Dagarna är långa och man går i skolan även på lördagar här. Däremot är man ledig på onsdagar istället. President Sarkosy håller på att ändra på bl a detta. Han vill korta skoldagarna och ta bort skolgången på lördagar. Som alltid är det är si och så med mottagandet när det är nya förslag.

Vespaåkarna är en annan kategori som finns i stora mängder I onsdags kom en vespa förbi med en tjej som hade en stor hjälm med visir. Hon parkerade precis framför mig där jag satt på mitt cafée. När hon klev av såg jag att hon hade på sig svarta tights, kort svartvit kjol, svart sammets kavaj och röda halvhöga stövlar - åkandes på en vespa!

Snygga killar och äldre (snyggare) män åker lätt omkring på stora tunga BMW motorcyklar i kostym, små dyra loafers och skinnportföljer! Vart tog skinställen vägen?

Cyklisterna blir fler och fler. Borgmästaren har satt upp cykelställ var 300 meter i stan, så man kan alltid hyra sig en cykel. Helt suveränt men det finns vissa bilister som inte gillar detta. Man har på vissa ställen tagit bort en fil och ersatt med cykelbana i stället, detta retar vissa bilister som känner sig kränkta. Och man kränker inte en fransman!

Man ser människor från alla världsdelar och alla länder. Men en sak är gemensam på nåt sätt. Man är sig själv - sin egen. Man får vara precis hur man vill här, bara man är sig själv!

En sak som är ofta förkommande här är hundar. Vovvar överallt. I affärer, på caféer, under borden på restaurangerna, eller i speciella hundsalonger där dom blir rena och fina i pälsen för astronomiska kostnader. Där kan man handla märkeskläder till sin älskling och koppel med vackra glittrande stenar.

Denna vovve har nog inga dyra kläder men väl en husse som älskar honom. Mannen säljer tidningar vid Pont Neuf, hunden ligger alltid bredvid honom.

Såg resterna efter en picnic häromdagen. Såg väl inte ut som den mysigaste picnic men i all hast fick den kanske duga! Colaburken var nertryckt i en burk tonfisk. Vinkorken var nertryckt i flaskan, han hade nog missat korkskruven....

Bif även bild från min cykelväg längs Seine. Lugnt och fridfullt och med kluckande vatten.

Här kan man också ha picnic!

Lite vardagsreflektioner från Paris

/Tinna

Nu har vi sett henne...

...Mona Lisa, alltså. Det är ju ett måste, att ta sig till Louvren, denna gigantiska byggnad som inrymmer världens största museum. I går var det lite småregningt och ruggigt så det var en perfekt dag för att gå på museum, tyckte vi. Sagt och gjort vi cyklade ner till stan, längs med rue S:t Honoré. Trafiken är mycket tuffare nu när alla har börjat jobba igen, så det var rätt trångt på vissa ställen. Måste köpa hjälm! Men fram kom vi, och cyklarna parkerades på en tvärgata.

In i kön som tog oss fram till Lovrens nya fantastiska entré som är en jättestor pyramid i glas. Rulltrapporna tog oss ner under jord där ljuset strilade ner genom glaspyramiden. Vi kände att det var nog läge att ta en Café creme innan vi tog huset i besittning.

Nu var vi redo för utmaningen - att hinna se så mycket som möjligt på en dag. Vi låg i rejält och vi hann faktiskt se väldig mycket, alla stora franska, holländska och italienska målare inkl den lilla grönskimrande Mona Lisa. Hon hänger för sig själv på en stor vägg med skottsäker glasvägg framför, omringad av beväpnade vakter. Hon är mäktig den lilla damen.

Övriga tavlor var minst lika fantastiska och det var en del som var helt otroliga. Det var verkligen en upplevelse att se dessa stora och små mästerverk.

Tavlan nedanför här var helt otrolig. Sidenklänningen skimrade så vackert att man nästa hörde hur den frasade. Fattar inte hur man kan måla så verkligt.

Stilleben fanns det gott om, alla lika mustiga och innehållsrika. Underbara färger och fantastiska motiv. Här kommer två prov på dessa mästerverk.

Klicka på bilderna så kommer dom mer till sin rätt!

En del tavlor var så gigantiska så man undrar hur lång tid det tog att få dom färdiga.

Napoleons kröning" var en riktig bjässe. Otroligt detaljrik och pompös men det var väl han med.

"

(Där ligger "den stora j-a tavlan" i lä.... för er som vet vad det är för en tavla!)

När vi tittat färdigt på tavlorna försökte vi oss på en avdelning med gamla skulpturer, men det kändes inte så nödvändigt att titta på alla dessa vita atletiska marmorgubbar i olika poser. Det kan vi ta en annan dag. Det finns ca 9/10 delar kvar att titta på, så i får återkomma dit flera gånger. Louvren är faktiskt världens största museum!

Vi cyklade hemåt i sakta mak. Svängde förbi Monoprix vid Place de Ternes och köpte några stora fina entrecoter, lite grönsaker och ett gott vin, sen hem och lagade till en snabb middag. Slötittade lite på webbTV och läste mail.

Sen somnade vi som stockar - efter en härlig dag!

Kanske fredag kväll...

Den här typiska Bistro-förrätten intog vi en kväll i veckan.På en blandning av franska och engelska fick vi receptet av Le chef:

4 pilgrimsmusslor med skal
2 tomater
1 vitlöksklyfta
1 tsk dragon
1 tsk körvel
1 tsk bladpersilja
lite citronsaft, 2 msk olivolja
1 äggula, 1/2 dl vispgrädde, vispad
salt och svartpeppar

Ta bort skalen, hinnor och rom. Salta och peppra musslorna, därefter tillbaka i skalen. Strö tomattärningar över.

Blanda örterna med vitlök, citronsaft och olja. Smaka av med salt och peppar. Lägg ca en matsked på varje mussla.

Rör ut äggulan och tillsätt den vispade grädden. Klicka en sked över varje mussla och gratinera i ugn, 250 grader i ca 5 min.

Bon Appétit !

/Stefan

Lite ditt och datt.....

Sen vi var i Champagne har det rullat på skall jag säga. En helg med arbete, och rätt mycket sådant kan tilläggas.
Vi har från och med i dag återgått till normalläge på jobbet. Sommartiden med vandrarhem och kortare öppettider är över. Nu börjar allvaret!
Skolan satte igång idag. Helt plötsligt fylls den lilla fridfulla innergården med glada barnröster! Här i huset kommer det att vara ca 60 st låg- mellan- och högstadieelever. Ute på stan i en annan skola går ca 60 svenska gymnasieelever som hör till Svenska Skolan, men som av utrymmesskäl är utlokaliserade. Dessa ungdomar hade sin introduktionsdag här i dag, och vi hade äran att laga lunch till dom.
Grundskolebarnen hade sin skolstart i kyrkan vid 9 tiden och efter den blev dom bjudna på en saft och sommarbakelse på skolgården. Jag cyklade till grönsaksmarknaden kl 7.30 i morse för att köpa hallon. Det var mysigt att komma dit så tidigt innan allt var riktigt öppet. Gubbarna var trevliga och pratsamma och det var soligt och varmt....

I fortsättningen skall jag inte laga mat till skolan, det var bara idag när dom var extra många här.
Till vardags har dom Micke i källaren som lagar skolmaten åt grundskolan. Han kallas för källarmästaren.....!
Jag kommer att laga lunch varje tisdag och vid vissa söndagar till våra besökare, samt vid andra tillfällen som kommer upp.
Jag har haft lite strul med inköpen tycker jag. Det finns ett överflöd av affärer i den här staden, så där är det ingen brist. Snarare så att det är svårt att hitta rätt. I fredags hittade jag en mycket bra affär. Det tar ca 7 min att cykla dit och det fanns stora förpackningar av det mesta - och billigt! Fri hemtransport, vilket underlättar!

Vår siste sommarpräst Björn åkte hem i går och jag fällde en tår. Han var en mysig prick som man bara gillade så där extra mycket. Han åkte hem till sin familj som i sin tur åkte härifrån för två veckor sedan. Lilla Saga blir nog glad när han kommer hem!
I dag började vår ordinarie kyrkoherde Elna arbeta. Det skall bli skönt att få lite kontinuitet i jobbet, och att inte behöva byta arbetskamrater igen.
Det är jobbigt att fästa sig vid en massa trevliga människor som sen bara försvinner.

Vädret har däremot återgått till sommar igen - skönt!
/Tinna