Kåldolmar

Jo, jag lagade kåldolmar i måndags.
Eller rättare sagt VI lagade kåldolmar i måndags. Min "franskafröken" och jag.

Jag har en alldeles fantastiskt trevlig "franskafröken" som kommer hem varje torsdags förmiddag under två timmar och drillar mig i det franska språket. Hon är mycket tålmodig.
Jag gillar att kalla henne min "franskafröken" för det är ju det hon är, men hon har andra kvaliter också. Hon älskar mat och att laga mat.

Vi pratar ofta mat och olika recept och har det väldigt trevligt (förutom att hon drillar mig i grammatik såsom böjning av verb och passé compossé och annat svårbegripligt).

Ur denna trevnad, kom idén att tillverka kåldolmar en dag, och i måndags var det dags.

Jag försökte ligga steget före genom att gå ner tidigt och förvälla kålhuvudena som jag handlade i lördags på Poncelet. Jag gjorde även smeten med kokt ris och nymald köttfärs.
Sen kom Kristina och vi började styra upp och organisera. Allt som allt gjorde vi till slut nästan 200 kåldolmar på en och en halv timme! Snacka om att vara "franskafröken"!!
Vi hade hur trevligt som helst.
I tisdags hade vi veckans tisdagslunch efter mässan och då bjöds det naturligtvis på kåldolmar med god gräddsås, kokt potatis och råröda lingon! Det var mycket uppskattat. Svensk husmanskost när den är som bäst! Detta mitt i Paris, denna gastronomins huvudstad!

Personligen är nog kåldolmar det som tycker om bäst av allt. Kombinationen av enkelhet i råvarorna, grundläggande svenska kryddor samt hantverk och kärlek i tillagningen gör att jag uppskattar kåldolmar så otroligt mycket.
Jag är många roliga minnen förknippade med kåldolmar som t ex.

* Jag är nog rätt ensam om att ha ätit kåldolmar på en suchirestaurang. Lång historia och Kjärstin vet ju varför! Tack snälla du!

* Mamma tog mig på orden en sommardag när det var 30 grader varmt i Gbg. Vännen Marie och jag hade åkte ner ett par dagar till Gbg från Saltsjöbaden för att få lite ledigt efter en tuff period. Precis när vi satt oss i bilen med badsugna barn och packad lunchpicnic kom mamma utspringande på gatan och stoppade oss. "Vad vill ni ha till middag"? ropade hon.

"Gör kåldolmar eller nåt annat enkelt" svarade jag på skoj. Väl medveten om vad jag sa - fast det var på skämt! Det var lite för varmt för att ens tänka på middag just då.....

När vi kommer hem efter en underbar dag bland klipporna på Killingsholmen med strålande sol och många salta bad och med tre trötta barn, så doftade hela huset av - kåldolmar! Hon hade tagit mig på orden, den kära lilla mamman.

Det var ljuvligt att sätta sig till bords och äta middag som var lagad med så mycket kärlek.

Dessutom fick vi med oss kåldolmar hem till Saltsjöbaden där dom blev uppskattade på ett alldeles speciellt vis. Men det behåller jag för mig själv!

Så om man frågar mig vad tycker om allra bäst så svarar jag KÅLDOLMAR. Men det svaret fick man av Tore Wretman också.....

/Tinna

En skön helg

Helgen har varit skön och ledig. Vaknade i lördags vid niotiden, Stefan tog på sig det stora ansvaret att gå ut och köpa frukostbröd. Han kom tillbaka med ett härlig nybakat bröd som doftade lika gott som det smakade. Tydligen hade han varit en sväng förbi Proxi också för det infann sig även en saftig blodgrape och lite annat gott på bordet.

Efter en god och närande frukost begav jag mig

lite snabbt (trodde jag!) till Poncelet för att handla lite vitkål och köttfärs.

Jo, det skall bli kåldolmar till lunch på tisdag....

Poncelet, eller rättare sagt, rue Poncelet är vår närmaste marknad. En härlig liten marknad med trevliga butiker, fina varor och ett myller av människor särskilt på lördagar. Lite dyr i förhållande till andra marknader här i Paris men det är ändå överkomligt. Man kan ju välja vad man vill ha.

Besöket på "Ponsan" tog mycket längre tid än vad jag hade planerat. Det är så härligt att bara strosa runt bland pinfärskt kött, fåglar, grönsaker, fisk och skaldjur.

Som ni förstår är det helt oemotståndligt att gå förbi fiskhandlaren som säljer allt gott man kan tänka sig. Ostron, Fin de claire, för 8.50 E per dussin. Jag köpte.

Pilgrimsmusslor fanns det också gott om, men dom fick vara idag.

Jag handlade även 7 kg malet kött av slaktaren och ett antal fina vitkålhuvud från grönsaksmannen.

Le boucher var lite tveksam till att verkligen mala så mycket kött en lördag till mig så han frågade flera gånger, haché?? Oui, sa jag flera gånger. Sen gick han iväg och malde.

Vandrade hemåt med en fullpackad Dramaten och njöt av livet.

Stefan ville ner till stan så vi tog en lång skön promenad ner för Blvd Hausmann, ända ner till det stora varuhuset Printemps. Det som var bombhotat i julas.

Vi strosade bara runt lite planlöst bland alla reor. Hela januari är Soldes i Paris, rea alltså. Priserna ligger 30-70% under ord priser så vill man göra fynd skall man passa på!

Jag tycker om att titta på vackra portar och det finns det massor av här. Ibland kan jag inte låta bli att fotografera dom som är finast. Denna var mycket vacker och välskött. Där bor nog en väldigt nitisk portvakt...

Hungerna drev oss till att leta efter nånstans att äta. Vi hittade så småningom en fullpackad liten resto. Där ville vi äta!

Le clos de Bourgogne hette den. Det var som en fullpackad österrikisk bierstube men på franska. Vi fick t o m vänta en stund på att få bord men det var det värt! Vi åt jättegott och hade en mycket trevlig lunch.

Prismässigt så var det också en överraskning, så vi var helnöjda.

Efter detta lilla äventyr tog vi en sväng till Fouchon, den där snordyra matbutiken som jag har skrivit om tidigare. Den är värd ett besök för allt är så himla vackert exponerat. Köpte en burk the..... med rosenknoppar, vanilj och lavendel. Mmmm, mycket gott och lyxigt!

Eftersom vi behöver röra på oss så promenerade vi hem också.

Söndagen gick i lugnets tecken den med. Skönt väder och i Parc Monceau roar sig barn och vuxna. Karusellerna snurrar och några damer hade t o m picnic på en parkbänk.

Gräsmattorna är gröna och i rabatterna blommar både garneringskål och primula.

Våren är på gång - det känns!

Om någon har synpunkter på vårt ostronätande så kan jag meddela att det är billigare med ett dussin ostron än med en pizza från Pizza Hut!

Visst är det underbart!

Traditioner

Det finns en tradition här i Frankrike som går ut på att man äter Galette de Roi runt trettondagen, den 6 januari. Man håller på med detta ätande hela månaden och det kan man förstå för kakan är jättegod!

Häromdagen var vi bjudna till vårt lokala bankkontor på Fete de Roi. Detta visade sig vara en anpråkslös men trevlig kundaktivitet där man blev bjuden på Galette de Roi och champagne.

Galetten ser ut som en paj, men är en tårta gjord på smördeg och som är fylld med frangipane (mandelmassa). Under locket ligger en liten Fève i porslin gömd. Den som får Fèven blir kung för en dag och får bära en kungakrona i papp som alltid följer med när man köper tårtan i bageriet.

Som kung får man sedan välja sig en drottning och sen skall man leva lyckliga i alla sina dagar.

Fèven symboliserar de tre vise männen (kungarna) som kom till Jesusbarnet med gåvor på trettondagen.

Om man får Fèven i munnen får man passa sig så man inte biter till för den är faktiskt gjord i porslin . Det sägs att tandläkarna i Frankrike har lite extra mycket att göra i januari....

Nåväl, det är en trevlig tradition och kaka är väldigt god!

Ett restaurangbesök......

Vi har sen en tid tillbaka haft lite extra koll en på restaurang som heter Bistro Le Verre Bouteille. Den ligger på Aveny des Ternes, ca en kvarts promenad från vår bostad.

Jag har gått förbi ett antal gånger och t o m bokat bord vid ett tillfälle, dock blev det inget besök den gången. Jag har kikat in och tittat på vad som funnits på tallrikarna. Det har varit allt från fläsklägg i bit med linser som enda tillbehör till Anka Orange. Traditionell fransk bistromeny med andra ord.

I går tog jag en promenad i det fina vädret, och plötsligt hade jag restaurangen på andra sidan gatan. Snabbt in och bokade det sista lediga bord som fanns till kvällen. Jag sa att jag ville överraska min fru med en kulinarisk upplevelse, vilket dom tydligen tog som en utmaning. Vi var välkomna kl sju.

Vi fick ett hjärligt välkomnande när vi anlände straxt efter sju, vi var rejält hungriga och förstås förväntasfulla.

Vi studerade menyn i sällskap med ett glas vitt vin och små underbara bakverk, och beställde följande:

Husets terrine de bouef, med karamelliserad citrusfrukt och inlagda gurkor i lerkrus.

Gravad lax med blinier och en liten créme.

Anka Orange med en morortspavé.

Fricassé på kalvnjure i en ljuvlig sås smaksatt med bl a dragon och fransk senap. Som enda accompangemang serverades haricot verts.

Till detta en butelj Ch de Fontaine från Bergerac.

Allting smakade sanslöst gott, fin service, trevlig miljö och ett uppfriskande samtal med Le Patron om benmärg och njure, såväl den som jag hade på tallriken, och våra egna.

Tinna var jättenöjd med besöket, vilket hon mycket tydligt framförde när vi vandrade hemåt i den svala Pariskvällen.

//Stefan

Bedrövligt, eller inte?

Här bor man i en underbar stad som Paris och vad gör man en halvledig söndag?

Jo, sitter inne och tittar på Körslaget på webbTV, letar efter en massa bloggar på nätet, dricker champagne och äter löjrom.

Jo jag tackar ja, säger ni säkert då. Och det kan i faktiskt göra! Vi fick ett helt kilo löjrom av Marie som var här i höstas och det är så gott så man nästan smäller av!

Nybakt baguette, fyllig fin fransk creme fraiche och lite finhackad rödlök till - cést tres bon!

På förmiddagen i dag hade vi julgransplundring med ett 30 tal barn och deras glada föräldrar. Det var en lyckad tillställning med tomte och ringdans och nu kan man säga att, äntligen är julen över på riktigt.

Man kan börja se fram mot våren och blommande kastanjer och allt annat vackert.

Trots allt så tog vi en liten promenad efter jobbet idag trots kylan, bara för att komma ut en stund. Vi gick lite planlöst runt i 17:e arr som vi bor i. Konstaterar än en gång att man äter mest hela tiden i denna stad.

Det var inte så kallt idag som det har varit i veckan. På hemvägen tog vi en sväng i Parc Monseau. Den var i alla fall öppen idag. Parken har nämligen hållits stängd hela veckan pga snö. Nu pratar vi ju inte om meterhöga vallar utan mer om 1-2 cm där det är som värst. Man har faktiskt stängt av parker för detta oron för att folk skall ramla är stor.

Men med tanke på vad folk har på sig på fötterna så är oron befogad....! När jag tog denna bild var det faktiskt 6 grader kallt i stan!

Det kanske inte är så passande att fotografera benen på främmande damer, men jag kunde inte låta bli i kylan.

Jag frös som en hund, kan bara föreställa mig hur hon kände sig.

Jag väntade på bussen utanför Operan, den kom till slut men fy vad den dröjde!

Denna människa hade i alla fall tubsockar i pumpsen!

Hoppas dom värmde så dom gjorde nån nytta, för snyggt var det då rakt inte.

Nu skall jag inte plåta fler ben - jag lovar!

Middagen verkar strax vara klart, så nu behöver man inte gå ut i kväll heller.

Bedrövligt! Eller inte?

/Tinna

Besök från Sverige

Under jul var Marcus här i en dryg vecka och hälsade på. Det var jättekul att umgås och få visa honom vårt Paris.

Vi firade julafton här på kyrkan med ett 60 tal andra. Vi åt julmiddag tillsammans och hade riktigt trevligt.

På juldagen var vi ute och provade Stefans julklappscykel och min julklappskamera. Vi cyklade bl a upp till Montmartre. Det är rätt backigt där, så cyklarna fick ledas uppför med nerför är det desto roligare!

Vi handlade några ostron till förrätt (jag var rätt trött på julmat!) utanför en restaurang och med dom i cykelkorgen fortsatte vi våra upptäckter Vi hittade av en slump den lilla, lilla vingård med sin odling som finns på baksidan av kullen. Vi har läst om den många gånger och nu hittade vi den direkt. Den var verkligen pytteliten, men det är kul att den ligger nästa mitt i stan.

Samma dag som Stefan hade åkt till Sverige cyklade Marcus och jag ner genom hela stan, längs med Seine och vidare bortåt. Det var kallt men jättehärligt. Vi åt lunch i Quartier Latin och hade det härligt!

Här har vi just rundat Triumfbågen och poserar välbehållna framför kameran.

En dag åkte vi ut till Versaille och drog snabbt och effektivt igenom slottet där. Som en lite extra krydda fanns en utställning inne i slottet. Det var skulpturer av Jeff Koons som prydde vissa av dom stora salarna. Riktigt häftigt och befriande med kontrasterna mellan hans vrickade skulpturer och det vulgärt guldiga!

Jeff Koons är en amerikansk skulptör född 1955 som bor och verkar i New York.

Läs mer om honom här, det är det värt http://www.jeffkoons.com/site/index.html

Naturligtvis var jag tvungen att släpa med Marcus till Chez Louisett! Ett ställe man bara måste besöka när man är i Paris!

Han uppskattade besöket, även om den yngre Piafkopian av de två var lite närgången och rufsade honom i håret lite väl många gånger.

Vi åt en utsökt Lapin au moutard (Kanin i senpassås), översteservitrisen blåste i sin visselpipa, Gerard sprang som en vessla upp och ner i trappan med tallrikarna och korgen med dricks vandrade runt bland borden hela tiden.

Allt var som vanligt m a o! Och tur var väl det!

Edit Piaf for ever!

/Tinna

Nytt år - nya möjligheter!

God fortsättning på er därute!

Ja, så kom då ett nytt år med smällare och fyrverkerier.

Det är spännande med nya år tycker jag. Vad skall hända, vilka möjligheter skall ges? Skall man vinna på lotto och bli miljardär och köpa en egen söderhavsö eller skall man lunka vidare i Paris?

Vilket straff - att lunka vidare i Paris.... alltså! :-)

Nej skämt åsido, så kändes det riktigt trevligt att komma tillbaka till Paris efter en dryg vecka i Sverige.

Vi kändes oss hemma när vi steg av flygussen vid Triumfbågen!

Efter julfirandet här i Paris åkte Stefan till Sverige ett par dagar före mig, så vi strålade samman i Karlskrona dagen före nyårsafton.

Vi firade en trevlig nyårshelg i Karlskrona hos Stefans bror och svägerska. God mat och långa promenader i solen stärkte oss till kropp och själ innan vi begav oss till Göteborg för att hälsa på syster, svåger och mamma.

Som alltid var tiden för kort i Göteborg och vi hann inte med att höra av oss till alla som vi skulle vilja.

Det får bli nästa gång - jag looovar!

I Göteborg bodde vi kungligt på tjusigt hotell. Marie hade uppgraderat oss till ett urflott rum på åttonde våning med jättebalkong och utsikt över hela stan.

Det var snällt gjort, tack Marie!

Vi njöt av god hotellfrukost och alla mellandagsreor i stan. En smaskig räkmacka med färska räkor på Palace slank också ner. Inte dumt alls!

Hos Mariann och Per var det trevligt som alltid. Vi åt middag hos dom en kväll med mamma och Jonas. Mycket trevligt och generöst som vanligt.

Vi åt svenska och franska delikatesser och pratade om Skinnet mest hela kvällen.

Vem var då Skinnet? Ja den som frågar kan få svar...

Det var kallt och isigt i Sverige, ungefär som det är här i Paris just nu. Kölden håller hela den här stan i ett järngrepp. Leveranserna fungerar inte, parker är avstängda och flygplatser har stängs. Låter som Sibirien, men det är Paris i minus 8 grader.

Dom är roliga fransmännen och franskvinnorna. Trots att det faktiskt är rätt kallt även med svenska mått, så kan man se att det trippas omkring i högklackade pumps till yllekappan. Men männen som normalt sett bara brukar bära halsduk till kostymen på vinterna har faktiskt satt på sig en yllerock, det såg jag igår.

Stefan och jag cyklade bort till Levallois för att handla. Som svensk man är så åkte långkalsong, raggsockar, vinterkängor och dunjacka på, och sen bar det ut i vintertrafiken.

Det som slog mig var att det fanns inga moppar på gatorna, det var nog för kallt för som.

Snön lyser vit på taken, än är det långt till vår!

/Tinna