onsdag 25 februari 2009

På egen hand

Våren gör sig påminnd i Paris. Det är hyfsat väder, solen sken i dag, man kan cykla utan handskar och med uppknäppt kappa. På caféernas utserveringar sitter några modiga svärmande par som bl a känner värmen från varandra.
I eftermiddags efter jobbet cyklade jag upp till Pigalle för att köpa mer mandelmassa till alla semlor som bakas nu. I Svenska Affären hittar man allt man behöver. Från lösgodis till Wettextrasor. Sedan i går har vi i kyrkan sålt ca 200 semlor och det går åt en väldans massa mandelmassa och grädde till dom. Är det inte lussekatter så är det fastlagsbullar som går åt!

Nåväl en skön cykeltur i solen och en pratstund med Lisa i Affären. På hemväg igen stannade jag till på ett nyöppnat café vid Place de Clichy för en kopp kaffe. Ett trendigt café med modern inredning och 14 platta TV skämar... Synd bara att inte personalen hade fått lära sig att uppmärksamma gästerna. En kopp kaffe var nog för min del, jag kommer inte att återvända dit. Det första riktigt snorkiga stället i Paris!

Tog mig hemåt på cykeln och funderade på vad jag skulle äta till middag. Stefan jobbade i kväll, så jag insåg att det skulle bli middag på egen hand. Vad gör man då? Jo, man går 50 steg bort till Millesime och äter en råbiff, och till det en piche de vin rouge. Mmmm härligt!

Jag slet åt mig mig en alldeles underbar bok innan jag gick iväg. Stefan har läst denna tegelsten, Shantaram, på över 900 sidor som vi fick av Marie i höstas. Han säger att det är den bästa bok han läst. Jag är benägen att hålla med efter 130 sidor. Marie var lyrisk hon med över boken.
Läs den!

Med mina nya läsglasögon (styrka +1,5) på näsan, en spännande bok, en råbiff på tallriken och en piche framför mig, hade jag en härlig kväll för mig själv på vår närmsta kvarterskrog. Det är ett trevligt ställe, bra enkel mat, lagom trendigt, rätt mycket folk och skön atmosfär. Dessutom spelar dom bra musik i bakgrunden och man är igenkänd.

Nu har Stefan kommit hem och jag måste höra hur det gick med kvällens herrmiddag. I morgon är man ledig, men franskafröken Kristina kommer kl 11.00 så jag måste gå upp tidigt och göra läxan.... Att man aldrig lär sig!
På fredag skall vi till Bryssel på personalkonferens!
Vi hörs!
/Tinna


tisdag 24 februari 2009

Salon International de l`Agriculture 2009

I går var jag på en kul mässa. En jordbruksmässa mitt i Paris. En jättestor en - mitt i Paris!


I det stora mässområdet Port de Versailles var alla hallar fulla med traktorer, solfångare, växter, fröer, skördetröskor, vin, skinkor, korvar, en massa annan mat och - LEVANDE DJUR!
Det vill säga:
530 kossor av 26 olika raser

119 hästar av 9 olika raser

800 hundar av 250 olika raser

550 får av 33 olika raser

66 getter av 5 olika raser

60 grisar av 5 olika raser

några ledsna åsnor av olika raser

När 18 000 artiklar presenteras av över 6000 producenter för över 60 000 besökare betyder nog detta att det är en av de större mässorna i Europa. Jag vet inte riktigt, men som den mässnörd man är/har varit så är jag imponerad! Det var en jättekul mässa!

Att man klafsade omkring bland kor stora som elefanter och hundratals meter med kaninburar och äggkläckningsmaskiner fulla med kycklingar, kändes väldigt konstigt. Inte riktigt vad vi är vana vid från Sverige. Jag minns Hästsportmässan i Nacka Strand, där fanns det stora hästar i plast som skyltdockor! Dom var otäcka att åka hiss med minns jag.

Det var inte bara djur i bur för nöjes skull, det var tävlingar och bedömningar hela dagarna. Många priser skulle delas ut i alla klasser. Domare stod i ringen och bedömde får när jag tittade förbi. Pannorna i djupa veck och anteckningar så pennorna glödde. Jag undrar fortfarande vad skillnaden var mellan de olika fåren.


I en av dessa väldiga hallar fanns lokala specialiteter från Frankrikes olika regioner. Mycket vin och champagne förståss, men också mycket skinkor, pateér och korvar. Fois de canard kunde man köpa i nästan var och varannan monter. En 2 dm lång baguette proppfull med Fois de canard och ett glas sött underbart Juranconvin till för endast 7 E. Det är lycka det!
I en annan hall fanns mat från hela världen. Kina, Japan, Norden, Italien, Österrike, Ryssland och Mali, ja alla vad ni kan tänka er. Spännande och lärorikt! Men när jag kom hit var jag tyvärr rätt trött, och det var nära stängningsdags så jag orkade inte med så mycket mer. Det får bli läxa till nästa år.

För ett nytt besök nästa år det lär det bli på denna minst sagt annorlunda mässa.

/Tinna

söndag 22 februari 2009

Stadens hjältar

På väg hem häromdagen blev jag vittne till en brandkårsutryckning. Något hade hänt på Rue de Chazelle som är en parallellgata till vår gata, båda är lika smala och enkelriktade. Bilar står parkerade på båda sidor och det är mycket trångt.
Jag var en bit bort på Blvd de Courselles på cykeln när jag blev omkörd av brandkåren i högsta fart. Det är inget ovanligt med blåljus och sirener i den här stan, men detta kändes mer allvarligt på nåt sätt. Dom körde in på lilla Rue de Chazelle och jag följde efter. Jodå, där stannade två stora brandbilar, en massa polisbilar och ett par ambulanser. Alla gator runt omkring var avstängda och utryckningsforden stod överallt.
En stor brandbil trängde sig fram mellan dom parkerade bilarna (som stod i vägen), och ut fälldes nån form av stödben för att fixera brandbilen. Detta gjordes med en otrolig precision för att inte skada de parkerade bilarna. Ut med stegen och upp med en brandsoldat i blänkande silverhjälm.
Han riktade insatsen mot ett fönster på första våningen. Brandsoldaten bearbetade fönstret med ett järnspett, rutan gick sönder men till slut sparkade han allt vad han orkade på karmen och hela fönstret gav vika.
Det var ett gaslarm som orsakade detta drama. Grannarna hade känt gaslukt från lägenheten och larmat brandkåren - Pompiers, dessa modiga hjältar i silverhjälmar. Ingen var hemma i lägenheten, så det var bara att stänga av gasen och vädra ut. Man kan inte låta bli att tänka på om någon av dessa storrökande fransmän hade tänt en cig efter maten denna kväll....
Pompiererna har en hög status och är mycket uppskattade och hyllade i Paris. Vi olycksfallslarm är det oftast brandkårens ambulanser som är först på plats och ger första hjälpen.
På nationaldagen paraderar dom stolt i sina vackra uniformer med silverhjälmar och folket hyllar sina hjältar med jubel. På kvällen den 14 juli är det bal på alla brandstationer och har man lyckan att komma in på en bal och dessutom få dansa med en brandman - ja då kan man vara lycklig hela året. Det betyder tur!
Dessutom ger Pompiererna ut fina kalendrar med brandsoldater och små gulliga kattungar. Synd bara att dom är så svåra att få tag på. Kattungar som är så söta....
/Tinna

torsdag 19 februari 2009

Läkarbesök

I går fick jag nog av snörvel och huvudvärk och frågade runt bland arbetskamraterna om någon kände en bra läkare. Jo då, E hade varit hos en allmänmedicinsk doktor i höstas och var mycket nöjd.
Denna medicinkvinna fanns runt hörnet i vårt kvarter visade det sig. Jag knallade dit vid 11 tiden på fm och ringde på porttelefonen. En engelsktalande receptionist svarade på anrop och jag lät meddela vad jag hette och att jag önskade boka en tid. "Please, do come in", blev svaret och jag steg på.
En trevlig privat mottagning med fräscht väntrum och en gullig receptionen. Här framförde jag mitt ärende och just då kom den kvinnliga läkaren förbi. Hon stannade till, tog i hand och hälsade, hon frågade hur det var fatt och jag drog min historia lite snabbt.


Då inträffar något jag aldrig varit med om förut! Doktorn beklagar att hon inte kan ta hand om mig just nu och här, men hon undrar om jag möjligtvis skulle kunna komma tillbaka kl 16.00 samma dag.
Hörde jag rätt? Hon bad om ursäkt för att hon hade en patiet just nu, men jag fick en tid samma dag - hos en privatläkare som jag bara knallde in hos, från gatan?
Jag återkom kl 16.00 och nya ursäkter framfördes om förmiddagens händelse.
Innan undersökningen fick jag 1000 frågor om ålder på mina föräldrar och ev ärftliga sjukdomar, antal syskon med ev ärftliga sjukdomar, ev barn med ev ärftliga sjukdomar osv osv. En grundlig kartläggning m a o.

Sen blev jag noga undersökt och fick diagnosen bihåleinflammation. Tänkte nog det! Ett recept på penicillin skrevs ut och nu kom den andra överraskningen.
Julia (som denna dam heter) sa att om jag skyndade mig till Farmacie och tog ut recpetet bums så hann jag ta två tabletter nu och om jag dessutom orkade hålla mig vaken till ca kl 23 kunde jag ta två till innan jag somnade, alltså hade jag fått en hel dos dag ett och vann på så sätt sex värdefulla timmar!
Smart och omtänksamt av en läkare.
Kostnad för detta besök var helt rimligt, enda smolket är att denna läkare inte är ansluten till det franska sjukvårdssystemet. Men med en bra försäkring så löser sig detta ändå.
Det är nog som det sägs, Frankrike har ett bra sjukvårdssystem! Merci för det!
Jag mår mycket bättre och är snart på banan igen! Vänta bara!
/Tinna

fredag 13 februari 2009

Åter i Paris

Jaha, då är man tillbaka i Paris igen!
Jag har varit i Göteborg ett par dagar hos en trött och krasslig mamma. Hon är lite bättre och jag är tillbaka. Men så förkyld!
Jag var rätt snuvig och hade ont i halsen i helgen när jag var i Gbg, men hemresan satte nog fart på bacillerna. Planet skulle lyfta kl 13.00 men kom inte iväg förrän kl 18.30. Detta berodde på den stora franska storm som tydligen hade stängt både Charles de Gaulle och Orly flygplatserna - på samma dag! Inte för jag vet om det blåste så mycket, jag var ju inte där, men planen kunde i alla fall inte starta. Så där satt man vackert på Landvetter, med en 100 kronors fikakupong från Air France och väntade.
Det var generöst tycker jag för om detta hade varit Ryan Air jag då vet ni hur det hade gått till..... Vet ni inte så kan jag berätta nån annan gång!


Nåväl förkylning och flygresa var nog ingen bra kombination. Jag är helt däckad, täppt i huvud och näsa, snuvig eller rättare sagt sno... ja ni vet och i halsen sitter en rulle taggtråd.
Kanske dags att låta den franska sjukvården komma upp till bevis. Det sägs att Frankrike har Europas bästa sjukvård. Det skulle jag vilja se!
Men jag kan nog ana att det är så för om man ringer till en vanlig jourläkare så kommer han hem! Jag skall testa och se om det kommer nån fransktalande man med vit fladdrande rock och stetoskop runt halsen!

I Göteborg var det för övrigt lika trevlig som alltid. Bodde hos syster och svåger som har promenadavstånd till sjukhuset där mamma låg. Mycket behändigt. Jag var hos henne varje dag och satt och pratade med henne. Mest om gamla tider.

En kväll var vi hos Jonas och åt en härlig indisk middag.
Han är suverän på att laga mat, det ligger i släkten :-). När man tittade i hans omfattande kryddförråd förstår man att han verkar ha specialiserat sig på asiatisk och orientalisk mat. Han rostade och malde och hade sig, och underbart gott blev det!
Tack för en trevlig och god kväll!



Söndagskvällen tillbringades hos bror med familj och framför allt det lilla barnbarnet! Jag har inte sett "Isse" som hon kallar sig, sedan hon döptes och det var i april, så nog hade hon vuxit. En sån go tjej. Helt cool och så glad hela tiden.
Vi åt gott och hade en trevlig kväll där med, men lite ovanlig för mamma brukar ju alltid vara med när vi är på Kullavik....
Tack även Kullavik för en härlig kväll!

Hann även med en kväll med min gamla bästis! Åhhh så mycket vi hade att prata om!
Det är så underbart konstigt med oss. Vi var allra allra bästa bästisar från första klass till sjätte klass, sen bytte Annika skola men vi fortsatte umgås ändå. I 20 års åldern tappade vi kontakten, vi flyttade runt, träffade killar, blev sambos mm mm.
Efter ca 30 år hittar vi varandra igen och tiden har stått still! Vi bara hakar på där vi slutade och vi har lika kul ihop fortfarande. Visst, vi har naturligtvis blivit äldre och fått nya vinklar i livet men vi hör ihop på nåt märkligt sätt.
Det är skönt att känna så!

/Tinna

torsdag 5 februari 2009

Paris Big Five - del 1

Jaha vad är nu detta undrar kanske någon? Afrikas big five har man ju hört talas om.
Afrikas big five är lejon, afrikansk elefant, vit flodhäst, afrikansk buffel samt leopard.
Begreppet kommer från storviltjägarna som ansåg att just dessa fem djur var de farligaste och mest åtråvärda djuren att lägga ned. Man får hoppas att begreppet numer endast är förbehållet safariturister, som kan skryta med att man har sett dessa djur i vilt tillstånd.
Vad är då Paris big five? Jo det är nåt jag har hittat på alldeles själv! För att övervinna min rädsla för höjder har jag bestämt mig för att ta mig upp i fem höga byggnader i Paris. Det finns ju några att välja på....

Mycket stolt kan jag avslöja att jag har avverkat Arc de Triomphe på egen hand! Det var inte alls så läskigt som jag trodde.

Triumfbågen började byggas 1806 på order av Napoleon för att fira segern vid Austerlitz 1805. Han hade lovat sina tappra soldater "Ni skall få komma hem under triumfbågar" och året efter alltså 1806 la han själv första stenen.
Napoleon makt tog slut innan bågen var färdigbyggd, därför dröjde det ända till 1836 innan den stod klar.
Napoleons kropp bars genom Triumfbågen när den var färdigbyggd.
Under bågen finns även Den okände soldatens grav. Det är stoftet efter en stupad soldat från första världskriget som vilar under den eviga lågan. På stilleståndsdagen, den 11 nov, varje år lägger Frankrikes president ner en krans på platsen
Det är en mäktig byggnad, 51 meter hög och 45 meter bred. Byggnaden är placerad i en rak linje med Louvren, Place de la Concord, Champs-Elyssées åt en hållet och på andra sidan La Défence och Grand Arces. Från Triumfbågen strålar 12 avenyer ut som en stjärna och runt bågen snurrar bilar i en aldrig sinande ström.

Trafikregeln som gäller är: Först in - sist ut. Alltså stenhård högerregel!
För att ta sig ut till bågen och sedan upp måste man först ta sig via en kulvert ut till själva byggnaden. Där efter ställer man sig i den lilla kön och köper sig en biljett för 9 euro. Sen börjar man klättringen uppför. 284 trappsteg skall avverkas i en smal spiraltrappa. Det funkar bra även om det inte finns någon platå att vila sig på.

Trappan är i ett enda stycke och finns i den ena "benet. Efter ca 250 trappsteg kommer man till det ställe där bågen går ihop och där finns en stor hall som fungerar som museum. Här kan man se olika bildspel om alla skulpturer som dekorerar bågen, om krigen som Napoleon bekämpade och annat intressant. Här finns naturligtvis en souvenirbutik som säljer alla man kan önska på olika språk.
Efter denna avsats är det bara ca 30 trappsteg kvar och man är uppe!
Vilket utsikt!! Man kan inte låta bli att imponeras av vad man ser!



Svindeln som jag befarade uteblev faktiskt, eftersom det är svårt att titta rakt ner. Hela taket är omgärdad av långa spjälor som står tätt, tätt ihop. Man kunde precis få ut kameran mellan spjälorna för att ta kort.
Nöjd med vad jag sett tog jag trappan ner. Den andra trappan alltså, det finns finurligt nog en i varje ben, en som går upp och en som går ner, så man slipper mötas och trängas!

Nu har jag avverkat min första Big Five!
Hur det gick vid nästa utmaning, vilken det nu blir, kommer att redovisas på denna blogg vid annat tillfälle.

/Tinna

söndag 1 februari 2009

Bonne annee - igen!

Det har väl inte ungått någon att man över hela världen firar det kinesiska nyåret just nu. I år är det oxens år.
Det fanns dessvärre inte så många oxar att fotografera men jag hittad i alla fall en!

Nyåret firas rejält i Paris kan vi meddela. Man firar i fjorton dagar och just denna helgen är det kulmen på firandet.



Vi åkte i eftermiddags ner till ett isande kallt Place d´Italie i 13:e arr för att beskåda den största paraden. Vilka färger, vilket ljud och vilka dofter! Rött och guld, smällare och bomber och grillvagnar med en sorts grillspett och goda korvar.

Mängder med människor som trängdes för att komma fram med sina kameror, så även vi. Det var verkligen spektakulärt!




Paraden pryddes av Buddha statyer och helgon, stora drakar som dansade, skolklasser som hade akrobatikuppvisningar, unga flickor som strödde lotusblommor och konfetti och unga män som fick gamle Shogun att blekna.

Den röda färgen var dominant, den symboliserar lycka och ett lyckosamt år. Man hänger upp röda papperslyktor och röda pappersark med lyckohälsningar överallt i träden och i skyltfönsterna, hemma har man inför nyårsfirandet städat sin hem grundligt.
Barnen får pengar i röda kuvert.

Vi vandrade med en stund längs med paraden, men det var iskallt och vi var så hungriga, vi letade upp en thailändsk restaurang på rue de Tolbiac. Fick ett fönsterbord så när paraden kom hade vi första parkett!

Precis utanför fönstret hängde dom upp smällare i träden. Cirka 3 meter långa "smatterband" med flera hundra kinapuffar fastsatta. Längst upp fanns en stor smällare som expolderade med en öronbedövande smäll och regnade ut konfetti. Man smäller bomber för att hålla alla onda andar borta och med tanke på dessa smällare i dag kan man nog sova gott i Paris i natt.

Han som ägde den lilla grå bilen ångrade nog att han hade parkerat just där, just idag.

Till slut ville Stefan köpa en liten kinesisk mössa med tillhörande fläta men ångrade sig. Synd!
I natt skall vi drömma om röda drakar och goda andar!
/Tinna